Jag måste få dela med mej av en händelse. Detta hände mej runt 2002; jag kollapsade! Jag hade pluggat sedan hösten 1998 och hade enormt höga krav på mej själv; det enda som gällde var bra betyg och varje uppgift skulle göras prickfritt. Jag läste några ämnen på komvux och några på distans....det var det dummaste jag gjorde. Hade jag varit smart så hade jag haft alla mina lektioner schemalagda istället för att läsa på distans. Jag slutade i princip att sova..hade böckerna med mej i sängen där jag låg och gjorde skoluppgifter, jag tog mej inte tid att äta....jag intalade mej själv att jag inte hade tid att äta...det enda som gällde var mina skoluppgifter.

Det vart allt värre och värre med tiden....Men jag själv reagerade inte alls själv på det förutom att jag började bli kroniskt trött. Men någon hunger kände jag inte. När jag satt och gjorde skoluppgifterna så hade jag alltid en mugg te brevid mej och det tyckte jag räckte. (hur sjuk får man vara) Familj och nära vänner började påpeka att jag började se trött ut och de påpekade att jag gått ner i vikt...men jag sopade det under mattan.

Vintern 2002 i januari klappade jag ihopa. Hemma hos mina föräldrar så brast allt för mej. Pappa körde mej till Sunderbyns sjukhus och mamma följde med. Jag grät..skakade och var så slut inombords. Inne på sjukhuset undersöktes jag av en kvinnlig läkare på akuten. Jag lades in på akut medecin avdelning. Dom satte in morfinsprutor för att få mej att sova....men dom hjälpte inte. Tre sprutor på en natt fick dom ge mej men jag var som en spänd fjäder.

Till slut sov jag i ca 4 timmar ca.

På morgonen när läkaren kommer och ska undersöka mej säger han att jag är utbränd..all energi är uttömd och panikångest....jag hade med andra ord gått in i väggen. han satte verkligen huvudet på spiken med att jag pluggade också.

Det tog så lång tid att återkomma ur det den där mörka delen och kunna återuppbygga energin igen. Det är så jättesvårt att beskriva hur jag mådde men kort sagt: Skit!!!! Jag har aldrig i mitt liv mått så taskigt. Att sedan komma tillbaka var en tuff match...det tog lång tid. Efter det har jag blivit extremt stresskänslig och får inte utsättas för stress fortfarande. Tur nog att jag hade mina föräldrar och närmaste vänner som fanns där för mej och stöttade mej och hjälpte mej at bygga upp min energi igen. Det fanns dagar då jag bara ville gå och gömma mej i en mörk garderob men då sparkade jag mej i häcken och tog hunden kurt på en promenad. tur jag hade den lille killen....

Idag har jag byggt upp min energi igen..min panikångest är mycket bättre och jag medecineras inte längre mot den. Men stress får mej att må fruktansvärt dåligt fortfarande.

Jag har lärt mej at andas och ta en dag i taget och se varje dags möjligheter.....jag har lärt mej att negativ stress är bland det värsta som kan hända.

Jag ville ju bara vara duktig i det jag hade gett mej in på...Att plugga....mina studier slutade på sjukhuset.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

blir så less...äter sedan länge blodtrycksmedecin...märke tänker jag inte skriva här....men har under senaste halvåret märkt att min hårkvalitet har försämrats. JAg har ALLTID haft fint hår och mycket bra kvalitet på mitt hår..alltid noga med inpackn...

har vart en underbar helg....var på födelsedags fest hos fina väninnan Linda Karlberg i lördags... vi gav henne en tavla med roliga foton och sen hade goa vännen Maud fixat fina glas med Lindas namn på. snacka om brakkalas...   jisses vi va m...

slutet på maj...i dag är det morsdag.    önskar att jag kunde vara hemma och fira min underbara mamma på denna dag. Hon är varm,go och snäll och man kan prata med henne om det mesta. Men skickade ett kort till henne och har pratat med henne idag.  ...

ny dag och nya krafter.....eller behöver nog söka krafter i dag. är trött som ... men men det ska väl bättras på under dagen. har vart på en underbar morgonpromenad med mina fyrbenta vänner; dom förgyller min vardag varje dag. Tänk egentligen så ...

Tänk att det gått 13 år sedan jag fick min diagnos....Fibromyalgi. Tiden går fort i bland. Det jag trodde var bara vanlig rygg ont och lite ont i lederna var detta. Glömmer aldrig när jag satt där hos läkarn med min diagnos på papper; jag hade ju ing...